Om du inte vore den, varför är du då glad idag? Om du inte vore den, varför passar min hand i din? Om du inte vore min, varför svarar ditt hjärta då på mina samtal? Om du inte vore min, skulle jag då ha kraften att stå upp överhuvudtaget? Jag vet ej vad framtiden har att ge. Men jag vet att du är här med mig nu. Och vi tar oss igenom det här. Och jag hoppas att det är dig jag får dela mitt liv med. Jag vill inte fly. För jag förstår inte. Om jag är inte är den för dig, varför säger mitt hjärta att jag är det? Om jag inte behöver dig, varför ligger jag och gråter i min säng? Om du inte är den för mig, varför är du då alltid i mina tankar? Om du inte vore för mig, varför drömmer jag då om dig på natten? Jag vet inte varför du är så långt borta. Men en sak vet jag, och det är att vi tar oss igenom detta. Finns det något sätt jag kan stanna kvar i dina armar? För jag saknar dig. Med hela min kropp och själ, så starkt att det tar andan ur mig. Och jag vill ha dig, vare sig det är rätt eller fel. Även fast jag ej kan vara med dig nu. Men mitt hjärta är vid din sida. Och det är dig jag vill ha vid min sida när jag dör. Jag hoppas att du förstår att jag gör allt gör dig. Jag kommer alltid tycka att just du är den bästa. På utsidan är du glömd. Men på insidan är du i mitt hjärta fortfarande gömd. Jag låtsas att jag inte längre dig vill ha, men jag saknar dig mer och mer för varje dag. Jag låter alla tro att det är bra, men innerst inne kommer jag aldrig att bli glad. Utan dig känna allting så fel, du var mitt hjärtas viktigaste del. Jag vet att jag borde dig glömma, men det är ju så svårt att sluta drömma. Att glömma dig är lättare sagt än gjort. Jag vill att du ska vara min igen.


Sitter och läser igenom en "dagbok", eller mer en bok som jag skrev ner mina tankar i lite då och då för ca 3 år sen. 2009. Och jag känner mig så...lycklig när jag läser vad jag skrev då. Att jag klarade det. Texten ovan är en del av det jag skrev. Jag var så ung. Men jag vet att det är över nu, jag behöver aldrig mer känna så. Sår läker inte med åren, men dom finns där som en varning att inte göra om samma sak igen. Just nu känns det som att det kommer tillbaka, gamla vänner som tar upp kontakten.. Men jag vet att vad som än händer nu, så kommer det inte göra lika ont, allt har redan hänt.

ser ni blicken jag ger mobilen i förra inlägget? Det - det där är kärlek

Har en liten depression över min gamla Satio just nu, vet att det låter töntigt, men fan vad jag saknar min gamla mobil. Inte ens iphone slår den. Den jäveln som tog den ska brinna i helvetet, han tog en del av mig.

Hejhej! Jag sitter just nu i bilen någonstans i norrland påväg hem från sälen. Jag har haft det awesome i sälen, det var massa snö men endå sjukt varmt! Har inget speciellt att säga, tänkte bara slänga in ett inlägg eftersom jag inte har nåt bättre för mig.. Pussohej!